Dvärgvädur
Dvärgvädur är en kaninras, med hängande öron. Idealvikten för ett vuxet utställningsdjur är 1,4-1,9 kg. De är kompakta med ett trubbigt huvud. Dvärgväduren är den största dvärgrasen bland kaniner.
De är framavlade i Nederländerna av Adrian de Cock, genom korsning mellan hermelinkanin och fransk vädur. Först provade man att korsa en hermelinhona med fransk vädurs-hane, men detta misslyckades. När man provade tvärt om gick det bättre och den första kullen föddes 1964. De första dvärgvädurskaninerna kom till Sverige 1972.
Dvärgväduren har långa öron som hänger ner längs sidorna om huvudet, detta gör att vädurar hör lite sämre än andra kaniner. De är ofta mycket lugna och i synnerhet hanarna blir väldigt tillgivna, vilket dock även honorna kan bli.
Dvärgvädurar finns godkänd i kaninstandardens alla färger och teckningar, samt i hårslagen fuchs och rex. De renrasiga färgbetecknigarna är: Madagaskar, svart, vit blåögd, vit rödögd, blå, viltblå, viltgrå, järngrå, bourgogne, isabella, siames samt viltgul.
Flera av färgerna finns även i manteltecknat. En manteltecknad kanin har en av de godkända färgerna på ryggen, sidorna, huvudet och öronen. Magen, framtassarna och bröstet skall vara vitt. Enskilda vita fläckar i pannan och på nacken är godkänt.
Dvärgväduren lämpar sig väl för kaninhoppning, då den i allmänhet är lättlärd och tycker att det är roligt med hoppning. I de högre klasserna kan den dock vara lite för klumpig.
Kaniner i fångenskap kan bli uppemot 15 år gamla om man sköter dem på rätt sätt, medellivslängden är dock 6-8 år.
Dvärgväduren är en tålig kanin som klarar sig bra ute året om. Rasen är också en mycket lämplig barnkanin då den för det mesta är mycket lätt att hantera.
Lämpligt basfoder är pellets. Andra godisblandningar förkortar deras livstid pga felaktigt fett. Äpple, morötter och knäckebröd mm är lämpliga vitamintillskott. Kaninen är ingen gnagare och därför ska man se till att man köper en kanin utan bettfel! Då sköter sig tänderna helt själva hela livet. Dock älskar kaniner att gnaga på tex fruktträd, men behöver då inte göra det för tändernas skull.